Posts Tagged ‘knä’

Dagens bild

söndag, februari 6th, 2011

Dagens bild

lördag, oktober 16th, 2010

Funderingar

fredag, maj 7th, 2010

Känner på mig att detta kommer bli ett långt inlägg.
Kommer nog svamla en del men var länge sedan jag gjorde det.
Har varit i en lite svacka känner jag när det gäller bloggen.
Inte haft någon inspiration, so here we go.

Detta som jag kommer skriva om ni beror på 2 saker.
En dröm jag hade och ett tvserie-avsnitt.

Drömde herrom natten att min pappa inte ville veta av mig längre.
Minns inte vad jag hade gjort för fel men minns det så tydligt.

-          En sista grej och sen är vi klara med varandra, sa han och gick iväg.

Den känslan som var i drömmen var obeskrivlig.
Jag hade gjort något oförlåtligt emot min pappa.
Detta ledde till att han aldrig mer ville se mig eller ha med mig att göra.
Går inte beskriva den känslan.
Att en av de viktigaste personerna i ens liv inte vill veta av en något mer.

Den dagen får inte komma.
Pappa är min räddare i nöden, en person man alltid kan lita på och som alltid finns där, no matter what.

Sen låg jag i min säng igår och kollade på Private Practic.
En amerikansk serie som handlar om en läkarpraktik med massa olika intressanta karaktärer.
I just detta avsnitt var en av de kvinnliga karaktärernas pappa sjuk.
Hon är hård som sten, inget får henne att tappa balansen om man säger så.
Till slut dog han och när de stängde av respiratorn höll hon god min, inte ens en tår pga att man gråter inte inför ”Big Papa”.

Sen kom en scen som dök rakt ner i mitt hjärta och berörde mig djupt.
På planet hem börjar hon gråta och försöker springa till toaletten så ingen ska få se henne gråta.
Hennes ex som var med henne stoppar henne och tvingar ner henne i knät, där hon kryper ihop i fosterställning och bara bryter ihop totalt.
Tårarna bara sprutar och han håller om henne hårt.

Då slog det mig.
Det där är jag på något sätt.
Jag är inte hård som sten och kall som människa men när det gäller att visa sig sårbar är jag likadan.
Man håller god min och visar inte att man är ledsen.
Arg kan jag vara, har lärt mig det nu men ledsen, nej nej nej.

Minns inte senast någon såg mig gråta, nykter.
Har hänt att man har grinat på fyllan för man har varit skitfull och så börjar man grina.
Ja ni vet hur tjejer kan bli på fyllan.

Det jag kände inför den scenen var:

-          Fan va skönt.

Att bara få krypa upp i någons knä som bara håller om en och inte säger något utan bara tar hand om en medan men gråter ut allt vatten i hela kroppen.

För att jag skulle kunna göra en sådan sak så skulle jag behöva ha 200% tillit till den personen.
Finns inte i min värld att göra så men fan va skönt…

När jag insåg hur lik jag var denna kvinna så slog det mig.
Det är detta jag har letat efter så länge.
En person som jag känner mig så trygg med att jag skulle kunna göra så här med.

Jag har min pappa som jag möjligtvis skulle kunna gör så med men vad händer när han inte finns längre på denna jord?
Vem ska ta hans plats då?
Vem ska finnas där för mig till 110%?
Vem ska säga att allt kommer att bli bra?

Den tryggheten hade jag en gång i tiden men den togs ifrån mig.
Lång historia så orkar inte dra den nu.

Jag letar efter en man som kan ge mig den tryggheten.
En man som ställer upp till 110% på mig i alla väder.
Vare sig det gäller pengar, drömmar eller bara någon som lyssnar.
Förstår ni?

En man som offrar sig för mig.
För mig.
Utan att begära något tillbaka.

Då slog det mig igen.
Jag har hittat en liten trygghet och är en bra bit på vägen.
Är småsaker men Putte ger mig detta ibland.

Så som att han har offrat sig 2 gånger för att gå på 2 konserter fast han inte alls är intresserad av dem men bara för att göra mig glad.
Kanske låter som en liten skit sak men för mig betydde det jättemycket.

Finns mer exempel men ni fattar nog.
Dock kommer det ta lång tid innan jag känner sådan tillit till en annan människa än för min familj.
Det är något man bygger upp och fuckar man upp det en gång rasar allt och så får man börja om från början igen.

Så nu har jag svamlat av mig.
Det var skönt.
Blev dock lite nere nu.
Känner för att gråta men som sagt var hålla god min ska det vara….

YouTube Preview Image

Ett ihop klipp av de scenerna som tog mig så hårt och fick mig att fundera…

Sexställningar

onsdag, april 21st, 2010

newposition

Efter förra inlägget började jag fundera på sexställningar.
Vilken är min favorit osv.
Det där varierar för mig, det beror på vilken parter man har enligt mig.

Med en partner kan det vara bakifrån och med en annan kan det vara missionären.
Med min nuvarande partner är det benen på axlarna och han står på knä, antingen rak i ryggen eller böjd över mig så vi kan kyssas då och då.
Rida är aldrig fel heller. :D

För mig varierar ”favoritställningarna” beroende på hur killens snopp är vinklad.
En del är böjda uppåt, en del vinklade lite åt vänster eller höger och en del är helt raka.

Om en kille har en kuk som är böj uppåt lite som en banan så passar benen på axlarna och missionären rätt bra.
Pga att vinkeln blir direkt på g-punkten.

Någon som har något att tillägga eller några åsikter?
Vilken är din favoritställning?

Saknar gamla tider

torsdag, mars 11th, 2010

Har haft en liten nostalgidag idag.
Tänkte tillbaka på gamla tider.
Vilka saker man inte gör längre, som man gjorde som barn.

Hur jag kom in på detta berodde på 2 saker.
Kollade lite olika bloggar och såg en bild på ett uppskrapat knä.
När hade man ett sådant senast?
Jag minns inte det.

anton-skadad-006

Kanske konstigt att sakna skrapsår på knäna men jag göra det.
När man var äventyrlig.
Struntade i om man slog sig och bara gjorde saker utan att tänka.

Klättra i träd är en annan sak.
Älskade att göra det när jag var mindre.
Klättrade alltid upp i träden på dagis och tittade ut över orten och kände mig fri.

klattra-i-trad

Sen pratade min kollega på längdskidor.
De åkte jag rätt mycket när jag var liten.
Fick skidor av morfar som har åkt Vasaloppet ett antal gånger.
Minns inte ens hur många gånger det är.
Ovanför vårat kvarter låg ett elljusspår som de gjorde skidspår i varje vinter.
Då var man där och åkte.
Hur kul som helst.

Fan vad jag saknar gamla tider


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu