Posts Tagged ‘krama’

Kom och håll om mig

torsdag, januari 28th, 2010

Igår när jag fick reda på att min morfars cancer var tillbaka så önskade jag så in i helvete att Putte var här.
Tycker inte om när folk ser min gråta men då ville jag att han skulle ha varit här.
Bara legat och hållit om mig, strukit mitt hår och sagt att allt kommer att bli bra….

Suck, men sen är det de där jävla 40 milen som är i vägen, FUCK ! ! !

Den riktiga Nathalie

fredag, november 13th, 2009

Lite reflektioner efter healingen.

Hon sa att jag måste visa den riktiga Nathalie.
Och första tanken var men det gör jag, men efter närmare eftertanke så nej…

Utåt sett, enligt pojkvännen och en del kompisar, så är jag en öppen tjej som är självsäker.
Men innerst inne är det inte så.
Berättar sällan mina mest hemligaste hemligheter för någon även fast jag litar på dem.
Jag är inte den där självsäkra tjejen, utan en liten flicka som är så rädd för att göra bort sig inför folk och inte passa in.
En liten sak som bryr sig så ofantligt mycket om vad folk tycker och tänker om en.

Var som jag sa till min kille i helgen när vi hade ett litet bråk fyllan.
Jag minns inte allt och han minns inte heller mycket.
Minns att jag stannade han och ställde mig framför honom med tårarna sprutande och sa:

-   ”Jag är inte den där självsäkra tjejen, det är en roll bara”

Iaf något i den stilen, och just det där minns jag så tydligt.
Allt han vet är den där Nathalie.
Stark, självsäker, oberoende och klarar sig alltid själv.
Har väl börjat visa den andra sidan mer, att jag är väldigt sårbar.

Sårbar

Sårbar

Efter mer eftertanke så anpassar jag fruktansvärt mycket.
Speciellt efter pojkvännerna jag har haft.
Allt från att börjat spelat cs, poker, testat rollspel (inte inom sex menar jag), börjat snusa osv.
Det är inte så att jag inte gillar det men började nog med det mesta bara för att de skulle tycka om mig mer.
Att jag mer skulle vara som en kompis, en i killgänget.
Så man passade bra in hos hans killkompisar och inte var den där typiska tjej-tjejen.
Den där tjejen som tycker att dataspel är töntigt, som klär sig alltid i rosa och bryr sig om hur ens hår ser ut.
Har känt som om ifall jag passar in hos hans vänner så pass bra så kommer förhållandet hålla längre, jag är mer till lags och inte jobbig.
Har försökt att bli av med min kvinnliga sida i många år bara för att passa in, nu när jag tänker på det.

Jag är en person som är skadad.
Därför är jag sårbar, behöver mycket trygghet och bekräftelse.

Vi började prata om det på healingen.
Hon frågade när jag började känna att jag var otrygg och inte som mig själv längre.
För jag har varit självsäker och trott på mig själv innan.
Och det var efter uppbrottet och otroheten.
Då kändes det som om jag inte var någonting.
För hade jag varit någonting fint och underbart så hade det aldrig hänt.
Jag litade så fruktansvärt mycket på han, aldrig litat på en människa så mycket.
Gav hela mig till han, inget kunde skilja oss åt.
Och efter det har jag letat efter bekräftelse, beskydd och aldrig gett hela mig till någon.

Var länge sedan jag kände mig trygg, att någon skulle stå upp för mig, stå på min sida och beskydda mig.
Allt från att min kille ska hålla med mig i en diskussion till försvara mig om någon kommer med glåpord/baktalar mig eller ett slagsmål.

Så enkla saker som att bli omhållen när man ska sova kan få mig att känna mig mer trygg.
Till att hålla handen på stan för att visa att detta är min tjej, bara min tjej.
Kanske låter konstigt men…

Trygg

Trygg

Sen sa hon också att:

-   ”Gud vad du tänker. Du tänker så fruktansvärt mycket”

Vilket hon har rätt i.
Som sagt analyserar allt och det måste jag tona ner lite men det ligger i min natur.
Se saker på olika sätt, i olika synvinklar och sen blanda in psykologi.

Var som sagt var en givande sittning idag.
Tankar som börjar snurra, saker jag måste göra för att gå vidare och fick en inblick i vad jag behöver för att må bra.
Riktigt bra…

Synsk?

tisdag, oktober 13th, 2009

Har hänt så sjuka saker idag bara.

Efter jobbet stack jag iväg till Coop för att handla.
När jag kliver ur bilen så tänker jag:

-   ”Var länge sedan jag såg Johan”

Johan är en av mina bästa vänner i Arvika och vi brukar stöta på varandra på Coop då och då men nu var det skitlänge sedan.
Går in i affären, plockar varorna jag ska ha.
Kollar inte på någon utan bara går i min egna lilla värld och vill bli klar så snabbt som möjligt i affären.
När jag står och tar ut filen ur kylen känner jag hur någon kramar om mig bakifrån.
Första tanken som slår mig är Johan.
Och visst var de det.

Han var och handlade min sin tjej.
Helt sjukt att jag tänkte på han precis innan jag gick in i butiken.
Så skumt bara….


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu