Posts Tagged ‘sten’

Det gick vilt till i sängen i natt…

lördag, januari 29th, 2011

Jag gick och lade mig igår medans killen satt upp och tog sig ett glas whiskey.

Somnade gott in och märkte inte ens när han lade sig.
Dock vaknar jag av att killen rör på sig ovanligt mycket.
Hör en duns i golvet och vaknar till liv.

Då har killen ramlat ur sängen men inte vaknat.
Han sover där på golvet.
Försöker få liv i honom men lyckas sådär.

Han är i halvvaket tillstånd och försöker ta sig upp men ger upp och somnar innan ens huvudet vilar på en av kuddarna på golvet.

Struntar i det för jag måste sova för jag ska upp och jobba.
Somnar om och vaknar till mobilen på morgonen.

Då ligger han fortfarande kvar där.
Försöker få liv i honom men utan resultat.
Går och göra mig i ordning inför jobbet och sen ger det ett sista försök.
Han är totalt väck.

Kollar om han andas, vilket han gör.
Åker till jobbet.

Sen när jag kommer hem var min första fråga.

-   ”Vart det mycket whiskey igår?”

Han brukar bli så sjukt svårväckt när han har druckit.

Han visar mig sin whiskeyflaska och den är tom.
Han drack alltså upp en hel flaska…

Klart som fan han sov som en sten.

Våran resa till Tallin

söndag, oktober 10th, 2010

I torsdags begav sig jag och pojkvännens släkt till Tallin.
Vi skulle fira svärmor som fyllde 50 år.


Tog pendeln in till stan och taxi ut till terminalen.
Väl ombord kände vi att vi var hungriga.
Kollade runt lite och bestämde oss för ”Grill house”, har jag för mig att det hette.

Fan vad vi ångrade oss.
Maten tog över 1 timme att få, och då var det inte speciellt mycket folk.
Jag velade om jag skulle köra safe eller inte och välde mellan hamburgare och jätteräkor stekta på lavasten.
Frågade servitören vad man fick till räkorna och han svarade på potatis
Det fick bli räkorna.

Helen som var med lackade på servitörerna och fråga 2 gånger vart våran mat var, fast hon skulle inte själv äta.
Till slut bad de om ursäkt och bjöd på efterrätt.

När jag får min mat så får jag ca 7 råa räkor, en stor het sten och lite rödlök och frukt.
Dock ingen potatis…
Började lägga på räkorna på den heta stenen och fick tillaga min egen mat själv.
Detta tog dem 1 timme att göra.

Sen tröttnar jag och frågar vart mina potatisar var och han kom ut med den minsta möjliga skålen med ca 5 klyftpotatisar som var fesljumna.
Så dem fick man värma upp själv med.

Vi gick där ifrån allmänt irriterade och jag var fortfarande hungrig.
Så det stället rekommenderar jag verkligen inte, usch ! ! !

Väl framme i Tallin på fredagen bokade vi in oss på hotellet och jag mådde pyton.
Alkohol och inte så mycket mat i magen är ingen bra kombination…
Fick bli lite toalettbesök och sängen i ca 2-3 timmar innan jag vart bra.

Sen var jag så hungrig efter att ha spytt upp allt så jag och Putte tog en vända på stan.
MEN, det är bra om man tar rätt väg då, eller hur?
Vi gick åt fel håll och efter ca 1 timme hittade vi ett Mc Donalds.
Skönt med en promenad och lite mat dock.

På hotellet fanns det ett bad som vi testade på, ingick i priset.
Helt underbart var det.
Bubbelpool vid baren så man kunde ligga där och beställa eller direkt från den stora poolen.
Det fanns pool utomhus som man kunde simma till och en till bubbelpool inne.
Där spenderade vi lite tid.

Senare på kvällen åkte vi alla in till stan med taxi för att äta middag.
Fan vad blåsta vi vart i våran bil.
Vi betalade 209 estniska kronor medan alla andra betalade ca 70-80:-
Så kan det gå.

Restaurangen ”Old Hansa” var våran destination.
En restaurang som är inspirerad av den gamla tiden, tror 1800-talet.
Fanns inga lampor utan allt var belyst med ljus.
Inga vanliga glas eller tallrikar utan allt var/såg gammalt ut.
Personalen var utklädda och spelade på gamla instrument så hela atmosfären var så sjukt mysig.
Till och med toaletterna var inredda som utedass fast med modern teknik.
Skitmysigt ställe med lite annorlunda mat men gott.
Rekommenderas varmt.

Jag gick upp tidigt på lördagen då jag skulle få massage klockan 08.00 estnisk tid, alltså 07.00 svensk tid.
Var riktigt trött men kom allt upp ur sängen.
Var helt okej, var både skönt och gjorde lite ont då och då.

Sen bar det hemåt på lördagen.
Vi hann med en promenad på stan och lite bad innan vi gick på båten igen.
På båten var det buffé som väntade med gott sällskap.

Hotellet var kanon.
Riktigt fräscht och trevlig personal.
Perfekt om man vill komma bort en weekend.
Kostar bara 1400-1500:- för 1 natt på hotellet och resan fram och tillbaka.
Värt varje öre så det får bli en resa i vår med.

Var en trevlig resa med både skratt, gräl, många skålar och härligt bad.
Tack alla för resan.

Dagens bild

onsdag, september 22nd, 2010

Funderingar

fredag, maj 7th, 2010

Känner på mig att detta kommer bli ett långt inlägg.
Kommer nog svamla en del men var länge sedan jag gjorde det.
Har varit i en lite svacka känner jag när det gäller bloggen.
Inte haft någon inspiration, so here we go.

Detta som jag kommer skriva om ni beror på 2 saker.
En dröm jag hade och ett tvserie-avsnitt.

Drömde herrom natten att min pappa inte ville veta av mig längre.
Minns inte vad jag hade gjort för fel men minns det så tydligt.

-          En sista grej och sen är vi klara med varandra, sa han och gick iväg.

Den känslan som var i drömmen var obeskrivlig.
Jag hade gjort något oförlåtligt emot min pappa.
Detta ledde till att han aldrig mer ville se mig eller ha med mig att göra.
Går inte beskriva den känslan.
Att en av de viktigaste personerna i ens liv inte vill veta av en något mer.

Den dagen får inte komma.
Pappa är min räddare i nöden, en person man alltid kan lita på och som alltid finns där, no matter what.

Sen låg jag i min säng igår och kollade på Private Practic.
En amerikansk serie som handlar om en läkarpraktik med massa olika intressanta karaktärer.
I just detta avsnitt var en av de kvinnliga karaktärernas pappa sjuk.
Hon är hård som sten, inget får henne att tappa balansen om man säger så.
Till slut dog han och när de stängde av respiratorn höll hon god min, inte ens en tår pga att man gråter inte inför ”Big Papa”.

Sen kom en scen som dök rakt ner i mitt hjärta och berörde mig djupt.
På planet hem börjar hon gråta och försöker springa till toaletten så ingen ska få se henne gråta.
Hennes ex som var med henne stoppar henne och tvingar ner henne i knät, där hon kryper ihop i fosterställning och bara bryter ihop totalt.
Tårarna bara sprutar och han håller om henne hårt.

Då slog det mig.
Det där är jag på något sätt.
Jag är inte hård som sten och kall som människa men när det gäller att visa sig sårbar är jag likadan.
Man håller god min och visar inte att man är ledsen.
Arg kan jag vara, har lärt mig det nu men ledsen, nej nej nej.

Minns inte senast någon såg mig gråta, nykter.
Har hänt att man har grinat på fyllan för man har varit skitfull och så börjar man grina.
Ja ni vet hur tjejer kan bli på fyllan.

Det jag kände inför den scenen var:

-          Fan va skönt.

Att bara få krypa upp i någons knä som bara håller om en och inte säger något utan bara tar hand om en medan men gråter ut allt vatten i hela kroppen.

För att jag skulle kunna göra en sådan sak så skulle jag behöva ha 200% tillit till den personen.
Finns inte i min värld att göra så men fan va skönt…

När jag insåg hur lik jag var denna kvinna så slog det mig.
Det är detta jag har letat efter så länge.
En person som jag känner mig så trygg med att jag skulle kunna göra så här med.

Jag har min pappa som jag möjligtvis skulle kunna gör så med men vad händer när han inte finns längre på denna jord?
Vem ska ta hans plats då?
Vem ska finnas där för mig till 110%?
Vem ska säga att allt kommer att bli bra?

Den tryggheten hade jag en gång i tiden men den togs ifrån mig.
Lång historia så orkar inte dra den nu.

Jag letar efter en man som kan ge mig den tryggheten.
En man som ställer upp till 110% på mig i alla väder.
Vare sig det gäller pengar, drömmar eller bara någon som lyssnar.
Förstår ni?

En man som offrar sig för mig.
För mig.
Utan att begära något tillbaka.

Då slog det mig igen.
Jag har hittat en liten trygghet och är en bra bit på vägen.
Är småsaker men Putte ger mig detta ibland.

Så som att han har offrat sig 2 gånger för att gå på 2 konserter fast han inte alls är intresserad av dem men bara för att göra mig glad.
Kanske låter som en liten skit sak men för mig betydde det jättemycket.

Finns mer exempel men ni fattar nog.
Dock kommer det ta lång tid innan jag känner sådan tillit till en annan människa än för min familj.
Det är något man bygger upp och fuckar man upp det en gång rasar allt och så får man börja om från början igen.

Så nu har jag svamlat av mig.
Det var skönt.
Blev dock lite nere nu.
Känner för att gråta men som sagt var hålla god min ska det vara….

YouTube Preview Image

Ett ihop klipp av de scenerna som tog mig så hårt och fick mig att fundera…

Min kära Nisse

tisdag, oktober 13th, 2009

Så jävla avslappnad.
Halleluja för min spikmatta.
Är endast där och vid sjön hos pappa som jag kan vara avslappnad och lugn till 100 %.

Så jävla ont men värt det.
Efter några minuter domnar kroppen bort och man svävar.
Inga tankar i världen.
Eller ja jag försökte fokuser mig på en sak, så jag inte skulle vandra iväg med tankarna någon annanstans.
Föreställde mig mig själv vid sjön hos pappa med Nisse vid min sida.
Min älskade Nisse.
Våran hund som gick bort för ca 5 år sedan.

Vi hade våran runda.
Jag älskar den promenaden även fast det kanske inte är den bästa.
På med gummistövlar och sen bara ut i skogen.
Man går ut på gärdena, in i skogen där det oftast är dymark.
Man blir blöt så in i helevet om fötterna om man inte har gummistövlar.
Lunkar på med Nisse som springer runt febrilt och letar kissplatser.
In i en ordentlig våtmark, över den och sen är man framme vid stranden.
Stranden som ingen har rört och som oftast brukar vara tom från vatten.
Vattnet är oftast lågt där så man kan gå på stenarna som egentligen ska vara täckt med vatten.
Precis bredvid mig är all skog.
Så rofyllt.
Man lunkar på, på alla stenar.
Trampar lite snett men det gör inget.
Efter halva promenaden finns det en stor sten mitt i alltet.
Man sätter sig på den, om det inte är massa vatten runt den.
Sitter där ett tag, funderar och filosoferar.
Har Nisse vid min sida som sitter och flämtar och flåsar.
Kanske får man en puss på kinden så man blir alldeles blöt.
Men det gör inget.
Man kollar ut över sjön.
Allt ligger stilla, så stilla.
Önskar att man kunde vara kvar där för alltid.
Efter ett tag går man vidare, återigen in i skogen.
Längst med djurstigarna som alla älgar och rådjur har trampat upp.
Man går förbi våran lilla halvö och sen är man snart vid våran privata strand.
Om man vill kan man sätta sig på bryggan, dinga med benen och bara förlora sig själv i solnedgången.
Med Nisse vid min sida.
Som egentligen är sugen på att hoppa i vattnet men är för rädd för att göra det.
Sen promenerar man hemåt igen.

Där kan man få ro
Där kan men stressa ner
Där kan man bara släppa allt
Allt det där jobbiga
Alla måsten
All ångest

Tyvärr var det länge sedan jag tog denna promenaden.
Känns konstigt utan min Nisse.
Ingen som irrar runt i skogen
Ingen som slickar en på kinden och säger att allt är okej
Ingen som säger att det är ingen fara
Ingen som säger att det är okej att vara svag ibland

Saknar det.
Saknar Nisse
Saknar våra promenader
Saknar sinnesfriden och roet som jag hade i min själ.
Var länge sedan nu.

Min Nils

Min Nils


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu