Posts Tagged ‘trygghet’

Funderingar

fredag, maj 7th, 2010

Känner på mig att detta kommer bli ett långt inlägg.
Kommer nog svamla en del men var länge sedan jag gjorde det.
Har varit i en lite svacka känner jag när det gäller bloggen.
Inte haft någon inspiration, so here we go.

Detta som jag kommer skriva om ni beror på 2 saker.
En dröm jag hade och ett tvserie-avsnitt.

Drömde herrom natten att min pappa inte ville veta av mig längre.
Minns inte vad jag hade gjort för fel men minns det så tydligt.

-          En sista grej och sen är vi klara med varandra, sa han och gick iväg.

Den känslan som var i drömmen var obeskrivlig.
Jag hade gjort något oförlåtligt emot min pappa.
Detta ledde till att han aldrig mer ville se mig eller ha med mig att göra.
Går inte beskriva den känslan.
Att en av de viktigaste personerna i ens liv inte vill veta av en något mer.

Den dagen får inte komma.
Pappa är min räddare i nöden, en person man alltid kan lita på och som alltid finns där, no matter what.

Sen låg jag i min säng igår och kollade på Private Practic.
En amerikansk serie som handlar om en läkarpraktik med massa olika intressanta karaktärer.
I just detta avsnitt var en av de kvinnliga karaktärernas pappa sjuk.
Hon är hård som sten, inget får henne att tappa balansen om man säger så.
Till slut dog han och när de stängde av respiratorn höll hon god min, inte ens en tår pga att man gråter inte inför ”Big Papa”.

Sen kom en scen som dök rakt ner i mitt hjärta och berörde mig djupt.
På planet hem börjar hon gråta och försöker springa till toaletten så ingen ska få se henne gråta.
Hennes ex som var med henne stoppar henne och tvingar ner henne i knät, där hon kryper ihop i fosterställning och bara bryter ihop totalt.
Tårarna bara sprutar och han håller om henne hårt.

Då slog det mig.
Det där är jag på något sätt.
Jag är inte hård som sten och kall som människa men när det gäller att visa sig sårbar är jag likadan.
Man håller god min och visar inte att man är ledsen.
Arg kan jag vara, har lärt mig det nu men ledsen, nej nej nej.

Minns inte senast någon såg mig gråta, nykter.
Har hänt att man har grinat på fyllan för man har varit skitfull och så börjar man grina.
Ja ni vet hur tjejer kan bli på fyllan.

Det jag kände inför den scenen var:

-          Fan va skönt.

Att bara få krypa upp i någons knä som bara håller om en och inte säger något utan bara tar hand om en medan men gråter ut allt vatten i hela kroppen.

För att jag skulle kunna göra en sådan sak så skulle jag behöva ha 200% tillit till den personen.
Finns inte i min värld att göra så men fan va skönt…

När jag insåg hur lik jag var denna kvinna så slog det mig.
Det är detta jag har letat efter så länge.
En person som jag känner mig så trygg med att jag skulle kunna göra så här med.

Jag har min pappa som jag möjligtvis skulle kunna gör så med men vad händer när han inte finns längre på denna jord?
Vem ska ta hans plats då?
Vem ska finnas där för mig till 110%?
Vem ska säga att allt kommer att bli bra?

Den tryggheten hade jag en gång i tiden men den togs ifrån mig.
Lång historia så orkar inte dra den nu.

Jag letar efter en man som kan ge mig den tryggheten.
En man som ställer upp till 110% på mig i alla väder.
Vare sig det gäller pengar, drömmar eller bara någon som lyssnar.
Förstår ni?

En man som offrar sig för mig.
För mig.
Utan att begära något tillbaka.

Då slog det mig igen.
Jag har hittat en liten trygghet och är en bra bit på vägen.
Är småsaker men Putte ger mig detta ibland.

Så som att han har offrat sig 2 gånger för att gå på 2 konserter fast han inte alls är intresserad av dem men bara för att göra mig glad.
Kanske låter som en liten skit sak men för mig betydde det jättemycket.

Finns mer exempel men ni fattar nog.
Dock kommer det ta lång tid innan jag känner sådan tillit till en annan människa än för min familj.
Det är något man bygger upp och fuckar man upp det en gång rasar allt och så får man börja om från början igen.

Så nu har jag svamlat av mig.
Det var skönt.
Blev dock lite nere nu.
Känner för att gråta men som sagt var hålla god min ska det vara….

YouTube Preview Image

Ett ihop klipp av de scenerna som tog mig så hårt och fick mig att fundera…

Blå, röd, grön eller gul

fredag, mars 19th, 2010

Igår var jag på utbildning med jobbet.
En av sakerna som vi lärde oss är att det finns 4 slags kunder.
Eller 6 st men 2 av dem är mindre intressanta: Prisjägaren och tekniknörden som vill löda ihop sin egna mobil.
Skämt och sido.

Han som höll i utbildningen hade satt upp 4 lappar i rummet.
En röd, blå, grön och gul lapp i varje hörn av rummet.
Vi skulle ställa oss där vi ansåg oss själva passa bäst in.

Det finns: blå, röda, gröna eller gula kunder.

Blå

Så ser du dig själv: Korrekt, tystlåten, noggrann, reflekterande ochsystematisk.
Så kan andra se på dig:
Misstänksam, perfektionist, petig, reserverad,  undvikande.

En person som har läst tester på nätet och jämför noga så han vet vad han ska ha.
Denna kunden ska man vara saklig med och ingen kroppskontakt för det gillar inte denna personen.

Röd
Så ser du dig själv: Beslutsam, drivande, målmedveten, rask, resultatinriktad
Så kan andra se på dig: Aggressiv, befallande, kontrollerande, otålig, påstridig

Denna kunden vill att köpet ska gå fort.
Raka frågor, vill gärna ha allt installerat.
Inte för att han inte kan göra det själv utan för att det är bekvämast så.
Tid är pengar.
En säljare ska fråga:

-  ”Ska vi slå till?”, rakt på sak.

Grön

Så ser du dig själv:Lojal, omtänksam, pålitlig, tålmodig, vänlig
Så kan andra se på dig: Avvaktande, envis, förändringsovillig, oengagerad, omatänding

En person som värnar om trygghet och gärna vill ha en längre garanti.
Som säljare ska man gärna fråga personliga frågor så som:

-   ”Hur många barn har du och hur mår de?”

Gul

Så ser du dig själv: Entusiastisk, flexibel, lättsam, optimistisk, spontan.
Så kan andra se på dig: Egenkär, okoncentrerad, pratsam, självupptagen, ytlig.

Denna kunden vill gärna ha det nyaste häftigaste och gör gärna impuls-köp.
Som säljare ska man vara lättsam, skämtsam och tex fråga:

-   ”Vill du ha en eller två?” på ett skämtsamt sätt.

Vilken av dessa passar in på dig?

Jag är grön iaf.

Av hela gruppen som var på utbildningen så var de flesta gröna, några få röda och några få gula men inga blåa.
Kommer bli helt störd nu och gå runt och tänka:

-   ”Det där var en gul person”
-   ”Typiskt en röd personlighet”

Var en rolig utbildning.

Sen pratade vi lite om hur viktigt tonfall på rösten är och kroppsspråket.
Att stå med armarna i kors så är man stängd och inte öppen.
Armarna ska inte ha någon kroppskontakt alls utan man ska gärna visa handflatorna för då skickar det en signal till hjärnan att denna personen kan du lita på.

Han gav exempel på Obama och hans motståndare John McCain.
Det finns de som påstår att hela presidentvalet i USA avgjordes pga deras kroppspråk.

Obama visa ofta handflatorna vilket ger ett tryggt intryck medan McCain pekade fruktansvärt mycket vilket är riktigt fult gjort.
Obama sa att VI ska göra en förändring, jag ska se till så att alla får sjukförsäkring osv.
McCain sa att vi INTE ska göra så eller INTE göra så.
Han använde negativt laddade ord medan Obama använde positiva ord.

Innehållet i budskapet som du försöker få fram sitter inte i orden.

Ordet: 10%
Rösten: 30%
Kroppsspråket: 60%

Om någon står med taskig hållning, flackar med blicken och säger:

-   ”Denna är jättebra, den skulle jag rekommendera”

Skulle du då tro på denna människa?

Detta kan man ha nytta av utanför jobbet med så klart.
Han sa flera gånger att om du lär dig att hantera ditt kroppsspråk ordentligt så kan du få mer lycka på krogen :D

Tänker du på ditt kroppsspråk och vad du egentligen signalerar?

Den riktiga Nathalie

fredag, november 13th, 2009

Lite reflektioner efter healingen.

Hon sa att jag måste visa den riktiga Nathalie.
Och första tanken var men det gör jag, men efter närmare eftertanke så nej…

Utåt sett, enligt pojkvännen och en del kompisar, så är jag en öppen tjej som är självsäker.
Men innerst inne är det inte så.
Berättar sällan mina mest hemligaste hemligheter för någon även fast jag litar på dem.
Jag är inte den där självsäkra tjejen, utan en liten flicka som är så rädd för att göra bort sig inför folk och inte passa in.
En liten sak som bryr sig så ofantligt mycket om vad folk tycker och tänker om en.

Var som jag sa till min kille i helgen när vi hade ett litet bråk fyllan.
Jag minns inte allt och han minns inte heller mycket.
Minns att jag stannade han och ställde mig framför honom med tårarna sprutande och sa:

-   ”Jag är inte den där självsäkra tjejen, det är en roll bara”

Iaf något i den stilen, och just det där minns jag så tydligt.
Allt han vet är den där Nathalie.
Stark, självsäker, oberoende och klarar sig alltid själv.
Har väl börjat visa den andra sidan mer, att jag är väldigt sårbar.

Sårbar

Sårbar

Efter mer eftertanke så anpassar jag fruktansvärt mycket.
Speciellt efter pojkvännerna jag har haft.
Allt från att börjat spelat cs, poker, testat rollspel (inte inom sex menar jag), börjat snusa osv.
Det är inte så att jag inte gillar det men började nog med det mesta bara för att de skulle tycka om mig mer.
Att jag mer skulle vara som en kompis, en i killgänget.
Så man passade bra in hos hans killkompisar och inte var den där typiska tjej-tjejen.
Den där tjejen som tycker att dataspel är töntigt, som klär sig alltid i rosa och bryr sig om hur ens hår ser ut.
Har känt som om ifall jag passar in hos hans vänner så pass bra så kommer förhållandet hålla längre, jag är mer till lags och inte jobbig.
Har försökt att bli av med min kvinnliga sida i många år bara för att passa in, nu när jag tänker på det.

Jag är en person som är skadad.
Därför är jag sårbar, behöver mycket trygghet och bekräftelse.

Vi började prata om det på healingen.
Hon frågade när jag började känna att jag var otrygg och inte som mig själv längre.
För jag har varit självsäker och trott på mig själv innan.
Och det var efter uppbrottet och otroheten.
Då kändes det som om jag inte var någonting.
För hade jag varit någonting fint och underbart så hade det aldrig hänt.
Jag litade så fruktansvärt mycket på han, aldrig litat på en människa så mycket.
Gav hela mig till han, inget kunde skilja oss åt.
Och efter det har jag letat efter bekräftelse, beskydd och aldrig gett hela mig till någon.

Var länge sedan jag kände mig trygg, att någon skulle stå upp för mig, stå på min sida och beskydda mig.
Allt från att min kille ska hålla med mig i en diskussion till försvara mig om någon kommer med glåpord/baktalar mig eller ett slagsmål.

Så enkla saker som att bli omhållen när man ska sova kan få mig att känna mig mer trygg.
Till att hålla handen på stan för att visa att detta är min tjej, bara min tjej.
Kanske låter konstigt men…

Trygg

Trygg

Sen sa hon också att:

-   ”Gud vad du tänker. Du tänker så fruktansvärt mycket”

Vilket hon har rätt i.
Som sagt analyserar allt och det måste jag tona ner lite men det ligger i min natur.
Se saker på olika sätt, i olika synvinklar och sen blanda in psykologi.

Var som sagt var en givande sittning idag.
Tankar som börjar snurra, saker jag måste göra för att gå vidare och fick en inblick i vad jag behöver för att må bra.
Riktigt bra…

Bröllop fortsättningen

tisdag, augusti 11th, 2009

Hände lite mer saker på bröllopet.

Träffade Puttes förra chef.
Go gubbe, men han kunde inte vara tyst i mer än 10 sekunder tror jag.

Som Putte sa:

- ”Under de 2 åren jag jobbade med han behövde man inte ha en radio, man hade Roffe.”

Förstod vad han menade med det, för den käften gick konstant, hahah.
Men han var go och trevlig, vart lite överförfriskad men var bara roligt.

Han satt och berömde och gav Putte komplimanger i över 30 min.

- ”Putte är en bra kille, han ska du hålla hårt i”

- ”Riktigt bra arbetar kille, han fick till och med mer betalt än han skulle ha. Lade till extra timmar på han för det var han värd”

- ”Patrik har ett gott hjärta han”

Osv, så det var roligt att höra.
Han var glad att Patrik hade hittat en bra tjej.
Det var roligt att höra.
Var många av Patriks släktingar som sa det med.

Men sen kom en massa andra kommentarer med så som:

- ”När ni får barn så skulle jag vilja vara gudfar”

- ”Ni ska få halva mitt arv när jag dör”

Ja en massa saker pratade han om, men som sagt var, var rätt full med.
Hahah…

Sen så fick Putte stå ut med en hel del kommentarer från sina släktingar.
Massa frågor om när vi skulle ha barn, när vi skulle gifta oss, om vi skulle ha dubbelbröllop med Puttes bror osv.

Putte tyckte det var rätt jobbigt, men jag tog allt på skämt tills jag insåg att Patrik tyckte det var sjukt jobbigt.
Märktes på honom också.
Förklarade för han att jag inte vill ha barn förens om kanske 5 år och gifta mig kommer jag inte göra på väldigt länge om jag ens kommer göra det.
Så vuxen vill jag inte bli än på ett tag.

Fick en massa funderingar när jag märkte hans reaktion på alla frågor.
Är han seriös med mig?
Överhörde när han och hans brors tjej Helen pratade på hotellet.
Jag stod i duschen och de var ute i rummet och hörde att hon frågade massa om mig.
Vad jag jobbade med osv.
Sen frågade hon (tror jag, hörde inte allt):

- ”Men är det seriöst mellan er?”

Och som svar fick hon:

- ”Nja vi får se vart det leder”

Då vart jag fundersam, tankarna började snurra och sen så började Putte bete sig konstigt på middagen pga alla frågor.

Vart lite nojig, men insåg att vi har bara dejtat i ca 1 månad, lite mer.
Klart man inte vet om det blir seriöst än, men fortsätter det så här så kommer det nog att bli det, iaf enligt mig.
Sen beror det ju på också hur man ser på seriöst.

Som jag ser ett seriöst förhållande är man trogen emot varandra, planerar saker ihop så som resor, kanske bli sambos osv.
Att man ser en framtid med den personen.

Men andra kanske ser det som att man ska skaffa barn och gifta sig.
Men det gör inte jag i detta skede.
Det ligger så långt fram i framtiden för mig.
Men visst man vet inte vad framtiden har att ge och det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Ja jag vet inte.

Var tvungen att ringa Maria och prata av mig lite och hon lugnade ner mig.
Hon förstod Puttes reaktion och det gjorde jag med sen.
Tack Maria för att du lyssnar på nojiga mig ibland.

Det finns massa saker som tyder på att det kommer bli seriöst mellan oss med.
Han skulle aldrig ha tagit med mig på bröllopet om han inte tyckte om mig.
Han är inte bara ute efter en sak, utan han vill ha mer.
Så finns mycket som tyder på att det kommer bli bra.

Men jag vart lite lugnare när jag och Putte satt lite själva och pratade.
Satt på en bänk och han höll om mig bakifrån.
Så mysigt, känna hans armar runt mig.
Kände mig trygg och säker.
Börjar tycka mer och mer om denna pojken.
Känns som om vi har dejtat mycket längre än vad vi har gjort.
Hoppas på att detta kommer att bli bra.
Hoppas på att han känner samma sak.

Putte & Nathalie

Putte & Nathalie


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu